Årligen dödas i genomsnitt 26 gående och cyklister av ett motorfordon och 1 400 personer skadas allvarligt i Sveriges tätorter. Den otryggheten som skapas av att motorfordonen tillåts äga trafikrummet i osäkra hastigheter som inte är dimensionerade för gående och cyklister påverkar i synnerhet grupper som barn, äldre och kvinnor. Det får konsekvenser som går långt bortom de faktiska olyckorna. Otryggheten formar vårt samhälle, skapar sociala orättvisor och begränsar våra möjligheter att skapa ett hållbart samhälle för framtida generationer. NTF menar att det är hög tid att införa 30 km/tim som bashastighet i tätort.
Varför kräver vi detta just nu när vi har en positiv utveckling och alldeles nyligen kunde konstatera att 2020 var det trafiksäkraste året någonsin? Det enkla svaret är att den positiva utveckling vi har haft i första hand handlar om en ökad säkerhet för bilister och den kommer inte fortsätta om vi inte vågar ta nya grepp. Det går naturligtvis att göra ännu mer inom de område där vi lyckats bra så som till exempel mittseparering av vägar och automatisk hastighetsövervakning. Men för att nå de nyligen satta trafiksäkerhetsmålen för 2030 om en halvering av antalet dödade, krävs insatser som påtagligt påverkar säkerheten även för oskyddade trafikanter i tätort.
NTF har mätt hastighetsefterlevnaden i tätort på nationell nivå sedan 2012 och resultaten visar att de insatser som gjorts hitintills inte har bidragit till bättre hastighetsefterlevnad, snarare tvärt om. Det är faktisk så illa att endast 52 procent av fordonen numera håller skyltad hastighet på 40-sträckor, år 2018 var det 53 procent. Det är dags att börja prioritera de oskyddade trafikanternas säkerhet även om det i vissa fall kanske måste ske på bekostnad av bilisternas krav på framkomlighet.
En analys baserad på inrapporterade olyckor för åren 2012 – 2020 i den nationella olycksdatabasen ”Strada” av dödade och allvarligt skadade gående och cyklister på kommunala vägsträckor, ej korsningar inräknat, visar på en högre risk för död eller skada på hastighetsgräns 40 km/tim jämfört med 30 km/tim. Risken är ungefär 70 procent högre. Enligt nationella vägdatabasen NVDB, har längden av kommunala 30-sträckor ökat med 30 procent till drygt 1400 mil medan 40-sträckor femdubblats till 1100 mil sedan 2012. Under samma tidsperiod har längden av 50-sträckor halverats till knappt 1400 mil. Att det blir mindre 50-sträckor är bra men det räcker inte. Hastigheterna i tätort behöver sänkas till 30 km/tim, både från 50 och 40, för att få en påtaglig effekt på trafiksäkerheten för oskyddade trafikanter.
De höga hastigheterna i våra tätorter medför inte bara en förhöjd risk att skadas allvarligt eller dödas i en trafikolycka. Otryggheten får till exempel föräldrar att skjutsa sina barn till skolan i stället för att låta dem gå och cykla. Den stora förloraren blir barnen som fråntas chansen till daglig motion och den utveckling som det innebär att bemästra och utforska sin omvärld. Men höga hastigheter påverkar naturligtvis även miljön och den allmänna trivseln i våra städer. När gående och cyklister upplever otrygghet och i stället tar bilen, innebär det hundratusentals onödiga bilresor dagligen, vilket enbart bidrar till att förvärra situationen.
År 2016 fick Trafikanalys i uppdrag av Regeringen att utreda förutsättningarna för, och konsekvenserna av, sänkt bashastighet i tätort och inom ramen för det uppdraget anlitades även trafiksäkerhetskonsulter som utredde konsekvenserna för trygghet och trafiksäkerhet bland gående och cyklister med fokus på barn. Samtliga utredningar pekar på betydande trafiksäkerhetseffekter och ökad trygghet för i synnerhet utsatta grupper så som barn, äldre och kvinnor både som gående och cyklister. Det är grupper som återkommande pekas ut som viktiga att ta hänsyn till i samhällsplaneringen. Man kan fundera över varför ett beslut i frågan tar så lång tid?
Men hela skulden kan inte läggas på Regeringen. Man har under flera år skjutit till betydande medel till Sveriges kommuner inom ramen för stadsmiljöavtalet och så också i vårens budget. Det är viktigt att slå fast att det inte enbart räcker med ett beslut om sänkt bashastighet i tätort för att öka tryggheten för gående och cyklister. Bara för att det står 30 km/tim på skylten så betyder det inte att alla kommer hålla 30 km/tim. Det räcker med att titta på de mätningar av hastighetsefterlevnaden som NTF genomför årligen. Det mesta tyder på att respekten för skyltad hastighet 30 km/tim till och med är lägre än för 40 km/tim. När en hastighetsgräns sänks med 10 km/tim utan att det görs någon fysisk förändring av trafikmiljön leder det enbart till en förändring av medelhastigheten med cirka 2 km/tim.
Det är hög tid för Sveriges kommuner att sätta sig ner och verkligen fundera över vilken typ av stad man vill erbjuda sina invånare på både kort och lång sikt. NTF uppmanar därför Sveriges kommuner att ta vara på de miljoner som Regeringen erbjuder inom ramen för stadsmiljöavtalet och prioritera trafiksäkerheten för gående och cyklister i tätort. Framtidens stadsplanering, framtidens hållbara städer, framtidens attraktiva städer där folk vill bo och leva kräver en trygg och säker infrastruktur där människor och varor transporteras på ett miljöneutralt sätt. För det krävs betydande förändringar i trafikmiljön. Förändringar som på ett naturligt sätt uppmuntrar till säkra hastigheter för motorfordon och skapar en miljö som är säker för gående och cyklister oavsett kön eller ålder. Först när transportsystemet är dimensionerat för de mest utsatta är det säkert för alla.
Marie Nordén, generalsekreterare NTF.