NTF Anser...

Gående

Gångtrafiken är en mycket viktig del i ett hållbart transportsystem, och att gå är en fysisk aktivitet som ger ett viktigt bidrag till ökad folkhälsa. En ökad gångtrafik kan bland annat åstadkommas genom att skapa attraktiva miljöer för både vistelse och rörelse i städer och tätorter, med trygga, trivsamma och säkra miljöer för gående. För att gångtrafiken ska kunna öka måste en ökad trafiksäkerhet gå hand i hand med arbetet för ökad trygghet, attraktivitet och tillgänglighet för alla gående, inklusive personer med funktionsnedsättning. Gångtrafiken ska betraktas som ett eget trafikslag där gåendes trafiksäkerhet ses utifrån ett hela resan perspektiv.

Vem är gående?
Till gående hör enligt 1 kap. 4 § Trafikförordningen (1998:1276) inte bara fotgängare, det vill säga gångtrafikanter som går utan att använda fordon eller hjälpmedel, utan även de som till exempel åker rullskidor och rullskridskor, de som använder sparkstötting eller lekfordon, de som leder cykel, barnvagn eller rullstol eller för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående. Gående är även de som i gångfart själva för rullstol eller annat eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är att anse som en cykel.

Gående i dödsolyckor
Under 2018 omkom 34 gående i kollision med fordon, år 2017 var det 37 omkomna. Variationen mellan olika år är stor. Majoriteten av de gående som omkommer till följd av en kollisionsolycka är män. Majoriteten av de som omkommer är 55 år eller äldre oavsett kön och oavsett olyckstyp. Antalet dödade är påtagligt fler i åldersgruppen 75 år eller äldre. Dödsolyckor där unga personer omkommit som gående har ofta skett på väg till eller från buss. Dödsolyckor sker även vid påkörning av personer som befunnit sig på vägen vid vägarbete, olycka eller bilhaveri. Ungefär hälften av fotgängarna omkommer i gryning, skymning eller mörker. Ungefär en femtedel av omkomna gående var vid olyckstillfället påverkade av alkohol eller andra droger. Det är 2–3 gånger högre risk för en gående att dödas om man blir påkörd i 50 km/tim jämfört med 40 km/tim.

Allvarligt skadade gående
År 2018 var antalet allvarligt skadade gående (medicinsk invaliditet ≥ 1 %) 203, och 32 gående var mycket allvarligt skadade (medicinsk invaliditet ≥ 10 %). I definitionen av vägtrafikolycka ingår att ett fordon ska vara inblandat, så de cirka 3 600 fallolyckor som gående årligen skadas allvarligt i (singelolyckor gående) ingår inte i den officiella statistiken. Var fjärde fallolycka i trafikmiljö leder till bestående men. Fallolyckorna kan ofta relateras till att den gående halkat eller snubblat och tappat balansen till följd av kanter eller andra ojämnheter i vägytan. Hälften av de gående i fallolyckor har skadats allvarligt på trottoarer och gång- och cykelvägar, och var fjärde har fallit vid passage av en gatusträcka. Två av tre har skadats på grund av halt väglag För att minska fallolyckor krävs därför insatser som leder till säker utformning och bra drift och underhåll.

Ungefär 70 procent av de allvarligt skadade i en fallolycka är kvinnor. Majoriteten av de allvarligt skadade kvinnorna är 55 år och äldre, med störst andel bland åldersgruppen 55–64 år, det vill säga bland yrkesverksamma personer. Bland de gående som skadas allvarligt i en kollisionsolycka med motorfordon skadas män allvarligt i större utsträckning än kvinnor i åldrarna 0–34 år, medan förhållandet är omvänt bland personer som är 55 år och äldre.

Vilka är de allvarliga skadorna bland gående?
Omkring hälften av de gåendes allvarliga skador i trafikmiljö är på händer, armar och axlar, 38 procent är skador på fötter, ben och höfter och 4 procent är huvudskador. Huvudskador står för en femtedel av de mycket allvarliga skador som drabbar gående vid fallolyckor.

Reflexer ger bra synbarhet i mörker
För att öka gåendes synbarhet är användning av reflexer en viktig åtgärd, både i tätort och på landsbygd. Med mörka kläder upptäcker föraren i en bil med halvljus den gående på 20–30 meters avstånd, med ljusa kläder syns den gående från 60 meter. Om den gående bär reflex ser föraren den gående på 125 meters avstånd. Därför är det bra att gående har hängande reflex, gärna lågt sittande, samt placerar reflexer runt armar och ben och gärna också använder reflexväst. Reflexer syns bäst om de är i rörelse.

Målstyrning av trafiksäkerhetsarbetet som gynnar gående
Flera indikatorer i den nationella målstyrningen av trafiksäkerhetsarbetet har bäring på de gående. Det gäller andel av kommunerna som har en god kvalitet på underhåll av prioriterade gång- och cykelvägar. Målet ligger på 70 procent år 2020 och var år 2017/18 36 procent. Säkra gång-, cykel- och mopedpassager har en målnivå om 35 procent år 2020 och innebär att passagen ska vara planskild eller att 85 procent av bilisterna ska köra maximalt 30 km/tim. År 2018 ar andelen 27 procent. Även indikatorerna ökad hastighetsefterlevnad, nykter trafik och säkra personbilar berör indirekt gåendes säkerhet.

Insatsområden för ökad säkerhet bland gående
Systemutformaransvaret för gåendes säkerhet kan anses vara särskilt viktigt, eftersom det inte finns några formella krav på kunskap, förmåga eller behörighet för att röra sig som gående i trafiken. Det viktigaste för att öka säkerheten för gående är att förebygga olyckor, men det är också viktigt att lindra konsekvenserna om en olycka trots allt skulle inträffa. I en gemensam inriktning för säker gångtrafik pekas följande prioriterade insatsområden för ökad säkerhet för gående ut.
• säker utformning av gåendes infrastruktur
• drift och underhåll för säker gångtrafik
• säkra vinterskor och smarta skydd
• säkrare beteenden, användning av skydd och reflexer
• fordonsutveckling för säkert samspel med gående.

NTF Anser…

För att gående ska kunna röra sig säkert i trafiken anser NTF att det är viktigt med en systemsyn så att både trafikmiljö, fordon och trafikant inkluderas i de trafiksäkerhetshöjande åtgärderna.

När det gäller trafikmiljö anser NTF att…
• Det behövs ett etappmål som inkluderar gåendes singelolyckor (fallolyckor) och därmed indikatorer som styr mot färre fallolyckor i trafikmiljön. Gåendes singelolyckor ska ingå i den offentliga statistiken.
• Gående har rätt till en säker trafikmiljö både i tätorter och på landsbygden utefter det statliga vägnätet. Trafikmiljön ska vara utformad utifrån den gåendes behov och separerad från motorfordonstrafik och cyklister. Bra belysning är viktigt.
• Säkerheten för gående som är barn, äldre och trafikanter med funktionsnedsättning ska prioriteras.
• 30 km/tim ska vara högsta hastighet i tätort där gående inte är separerade från biltrafiken.
• Övergångsställen ska hastighetssäkras exempelvis genom att vara upphöjda.
• Intervallerna för gående vid trafikljus ska vara längre och anpassas till äldre, trafikanter med funktionsnedsättning och barn.
• Drift och underhåll av gångbanor ska vara prioriterat året om.

När det gäller fordon anser NTF att…
• Nya personbilar ska vara utrustade med säkerhetssystem/förarstödssystem som hjälper föraren att undvika kollision med gående (exempelvis automatiska bromsar, filbytesvarnare, trötthetsvarnare, backkamera) och med förlåtande fronter och externa krockkuddar som mildrar vid en kollision.
• Tunga fordon ska ha extra backspeglar och teknik som varnar för gående i döda vinkeln.

När det gäller trafikant anser NTF att…
• Motorfordonsförare ska ta större hänsyn till gående och andra oskyddade trafikanter.
• Andelen motorfordonsförare och cyklister som lämnar gående företräde vid obevakade övergångsställen ska öka.
• Gående ska följa trafikregler och visa ett säkert beteende samt samspela med andra trafikanter, t.ex. vid övergångsställen. Informations- och utbildningsåtgärder behövs.
• Gående ska använda reflexer och reflexvästar för ökad synbarhet i mörker såväl i tätort som på landsbygd. Informationsåtgärder för ökad användning behövs.
• Gående ska använda halkskydd och skor med bra sula för ökat skydd vintertid. Informationsåtgärder för ökad användning behövs.