Gångtrafiken är en mycket viktig del i ett hållbart transportsystem, och att gå är en fysisk aktivitet som ger ett viktigt bidrag till ökad folkhälsa. En ökad gångtrafik kan bland annat åstadkommas genom att skapa attraktiva miljöer för både vistelse och rörelse i städer och tätorter, med trygga, trivsamma och säkra miljöer för gångtrafikanter. För att gångtrafiken ska kunna öka måste en ökad trafiksäkerhet gå hand i hand med arbetet för ökad trygghet, attraktivitet och tillgänglighet för alla gångtrafikanter, inklusive personer med funktionsnedsättning. Gångtrafiken ska betraktas som ett eget trafikslag där gångtrafikanters trafiksäkerhet ses utifrån ett hela resan perspektiv.
Vem är en gångtrafikant?
Till gångtrafikanter hör enligt 1 kap. 4 § Trafikförordningen (1998:1276) inte bara fotgängare, det vill säga gångtrafikanter som går utan att använda fordon eller hjälpmedel, utan även de som till exempel åker rullskidor och rullskridskor, de som använder sparkstötting eller lekfordon, de som leder cykel, barnvagn eller rullstol eller för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående. Gångtrafikanter är även de som i gångfart själva för rullstol eller annat eldrivet fordon utan tramp- eller vevanordning som är att anse som en cykel, t.ex. elsparkcykel.
Gångtrafikanter i dödsolyckor
Under 2019 omkom 27 gångtrafikanter i kollision med fordon, år 2018 var det 34 omkomna. Variationen mellan olika år är stor. Majoriteten av de gångtrafikanter som omkommer till följd av en kollisionsolycka är män. Majoriteten av de som omkommer är 55 år eller äldre oavsett kön och oavsett olyckstyp. Antalet dödade är påtagligt fler i åldersgruppen 75 år eller äldre. Dödsolyckor där unga personer omkommit som gående har ofta skett på väg till eller från buss. Dödsolyckor sker även vid påkörning av personer som befunnit sig på vägen vid vägarbete, olycka eller bilhaveri. Ungefär hälften av gångtrafikanterna omkommer i gryning, skymning eller mörker. Ungefär en femtedel av omkomna gående var vid olyckstillfället påverkade av alkohol eller andra droger. Det är 2–3 gånger högre risk för en gångtrafikant att dödas om man blir påkörd i 50 km/tim jämfört med 40 km/tim.
Allvarligt skadade gångtrafikanter
År 2019 var antalet allvarligt skadade gångtrafikanter (medicinsk invaliditet ≥ 1 %) 175, och26 gående var mycket allvarligt skadade (medicinsk invaliditet ≥ 10 %). I definitionen av vägtrafikolycka ingår att ett fordon ska vara inblandat, så de cirka 3 000 fallolyckor som gående årligen skadas allvarligt i (singelolyckor gående) ingår inte i den officiella statistiken. Var fjärde fallolycka i trafikmiljö leder till bestående men. Fallolyckorna kan ofta relateras till att den gående halkat eller snubblat och tappat balansen till följd av kanter eller andra ojämnheter i vägytan. Hälften av gångtrafikanterna i fallolyckor har skadats allvarligt på trottoarer och gång- och cykelvägar, och var fjärde har fallit vid passage av en gatusträcka. Två av tre har skadats på grund av halt väglag För att minska fallolyckor krävs därför insatser som leder till säker utformning och bra drift och underhåll.
Ungefär 70 procent av de allvarligt skadade i en fallolycka är kvinnor. Majoriteten av de allvarligt skadade kvinnorna är 55 år och äldre, med störst andel bland åldersgruppen 55–64 år, det vill säga bland yrkesverksamma personer. Bland de gångtrafikanter som skadas allvarligt i en kollisionsolycka med motorfordon skadas män allvarligt i större utsträckning än kvinnor i åldrarna 0–34 år, medan förhållandet är omvänt bland personer som är 55 år och äldre.
Vilka är de allvarliga skadorna bland gångtrafikanter?
Omkring hälften av gångtrafikanters allvarliga skador i trafikmiljö är på händer, armar och axlar, 38 procent är skador på fötter, ben och höfter och 4 procent är huvudskador. Huvudskador står för en femtedel av de mycket allvarliga skador som drabbar gångtrafikanter vid fallolyckor.
Reflexer ger bra synbarhet i mörker
För att öka gångtrafikanters synbarhet är användning av reflexer en viktig åtgärd, både i tätort och på landsbygd. Med mörka kläder upptäcker föraren i en bil med halvljus en gående på 20–30 meters avstånd, med ljusa kläder syns gångtrafikanten från 60 meter. Om gångtrafikanten bär reflex ser föraren denne på 125 meters avstånd. Därför är det bra att gående har hängande reflex, gärna lågt sittande, samt placerar reflexer runt armar och ben och gärna också använder reflexväst. Reflexer syns bäst om de är i rörelse.
Målstyrning av trafiksäkerhetsarbetet som gynnar gående
Flera indikatorer i den nationella målstyrningen av trafiksäkerhetsarbetet har bäring på gångtrafikanter. Det gäller andel av kommunerna som har en god kvalitet på underhåll av prioriterade gång- och cykelvägar. Målet ligger på 70 procent år 2020 och var år 2019/20 19 procent. Säkra gång-, cykel- och mopedpassager har en målnivå om 35 procent år 2020 och innebär att passagen ska vara planskild eller att 85 procent av bilisterna ska köra maximalt 30 km/tim. År 2019 var andelen 28 procent. Även indikatorerna ökad hastighetsefterlevnad, nykter trafik och säkra personbilar berör indirekt gåendes säkerhet.
Insatsområden för ökad säkerhet bland gående
Systemutformaransvaret för gångtrafikanters säkerhet kan anses vara särskilt viktigt, eftersom det inte finns några formella krav på kunskap, förmåga eller behörighet för att röra sig som gående i trafiken. Det viktigaste för att öka säkerheten för gångtrafikanter är att förebygga olyckor, men det är också viktigt att lindra konsekvenserna om en olycka trots allt skulle inträffa. I en gemensam inriktning för säker gångtrafik pekas följande prioriterade insatsområden för ökad säkerhet för gående ut:
NTF Anser…
För att gångtrafikanter ska kunna röra sig säkert i trafiken anser NTF att det är viktigt med en systemsyn så att både trafikmiljö, fordon och trafikant inkluderas i de trafiksäkerhetshöjande åtgärderna.
När det gäller trafikmiljö anser NTF att…
När det gäller fordon anser NTF att…
När det gäller trafikant anser NTF att…