Kapitel 1

Fysiska och psykiska förutsättningar

Det är svårt att säga en ålder då de flesta klarar att vistas i trafiken på egen hand.

Trafikmiljön ser så olika ut, men också för att barn är olika. en grov tumregel kan vara att barn kan gå till skolan i måttligt trafikerade miljöer vid 9-10 års ålder och cykla i trafiken vid 11-12 års ålder - men det finns förstås trafikmiljöer där inga barn borde vistas på egen hand. Samtidigt kan yngre barn cykla till skolan på egen hand om det finns säkra, trygga och sammanhängande cykelbanor. Ytterligare en faktor är barns vana vid att vara i trafiken, att klara av att cykla på egen hand kommer inte av sig själv utan förutsätter träning och erfarenhet.

Små barn vet inte mycket om orsak och verkan. Barn har varken den erfarenhet eller den förståelse som behövs för att klara sig själva i trafiken.

De kan lära sig att klara många saker, men saknar ofta omdöme. Barn upp till 8-10 år är inte heller konsekventa. Ena dagen kan de visa upp ett trafiksäkert beteende, för att nästa dag plötsligt rusa ut i gatan efter en boll, helt utan att se sig för.

Förr utgick vi från ett vuxet bilistperspektiv och trodde att barn kunde tränas till ett trafiksäkert beteende genom att ensidigt lära dem regler och vägmärken. idag vet vi att vi behöver skapa förståelse hos barnen för hur trafiken fungerar. Många föräldrar lär sina barn hur man beter sig när man går över gatan: "Titta åt vänster, höger och vänster igen." Barn vet därför ofta redan som små hur de ska göra när de ska gå över gatan, men det är i nte säkert att de vet varför, och då är det lätt att glömma bort.

Trafikmiljön är ofta för komplicerad för att kunna uppfattas från ett barns position, med tanke på deras kroppslängd och möjlighet att överblicka omgivningen. Barn har alltså varken de fysiska eller psykiska förutsättningarna att klara av de komplicerade trafikmiljöer vi har skapat. Ett övergångsställe med grön gubbe betyder ju att man får gå. Att et kan komma bilar trots att det är grön gubbe är för barnet helt ologiskt.

Bara att gå över en gata kräver en mängd överväganden som många barn inte klarar av. Barn är inte miniatyrer av vuxna, barn är barn! Och barn...

... har inte ett fullt utvecklat vidvinkelseende förrän de är 15-16 år.

... kan inte avgöra om ett ljud kommer eller är på väg bort.

... ser inte över bilar som vuxna gör. De är små och svårare att upptäcka i trafiken.

... tar med sig leken ut i trafiken.

... kan inte bedöma hastighet och avstånd till bilar som vuxna kan.

... har inte simultankapacitet utan gör en sak i taget.

... har inte fullt utvecklat abstrakt tänkande förrän de är 10-11 år.