Många olika metoder har utvecklats för att förbättra vägmiljön, främst för bilister. Det handlar om mitt- och sidoräcken, rensning av sidoområden, ombyggnad av korsningar till cirkulationsplatser mm. Vägmiljön för oskyddade trafikanter utvecklas också, främst med nybyggnationer av gång- och cykelvägar.
Kopplingen mellan vägens utformning och hastighetsbegränsningen är avgörande för trafiksäkerheten. Inom ramen för Nollvisionen har stora förbättringar gjorts för biltrafiken. Ett tydligt exempel är när vägar med 80 km/tim byggs om med mittseparering och säkra sidoområden och får höjd hastighetsbegränsning till 100 km/tim. Ett annat tidigt exempel är korsningar i tätort som byggts om till små cirkulationsplatser, och därmed fått färre personskadeolyckor och lägre hastigheter.
För oskyddade trafikanter har systemutformarna ett särskilt ansvar, eftersom det inte krävs någon särskild kunskap, förmåga eller behörighet för att röra sig som cyklist eller gående i trafiken. Att säkerställa att infrastrukturens utformning och kvalitet svarar upp mot krav på en säker färd för cyklister och gående, är en grundläggande förutsättning. Utöver detta är kvalitet på drift och underhåll av stor vikt för oskyddade trafikanter.
Här finns länkar till material, rapporter och andra källor med mer information.