Att vara trafikant innebär mer än att bara köra bil. Enligt lagens definition omfattas alla som vistas på vägar eller i terräng – från förare och cyklister till gångtrafikanter och passagerare. Oavsett färdsätt har varje trafikant ett ansvar att visa hänsyn och omsorg för att minska risken för olyckor och påverkan på omgivningen. Här får du en överblick över vad det innebär att vara trafikant – och vilka regler som gäller.
Trafikant är, enligt Förordning (2001:651) om vägtrafikdefinitioner, ”den som färdas eller annars uppehåller sig på en väg eller i ett fordon på en väg eller i terräng samt den som färdas i terräng”. Trafikanter är alltså inte bara förare av motordrivna fordon utan också cyklister, gångtrafikanter, skidåkare och alla andra som uppehåller sig på vägen eller i terrängen, även passagerare. Vägtrafikant är en trafikant på väg. Terrängtrafikant är en trafikant i terräng.
Grundregeln i Trafikförordning (1998:1276) är att alla trafikanter ska vara så omsorgsfulla och varsamma som omständigheterna kräver för att undvika trafikolyckor. Trafikanten ska visa särskild hänsyn mot barn, äldre och personer som det framgår har ett funktionshinder eller en sjukdom som är till hinder för dem i trafiken. Trafikanten ska uppträda så att han eller hon inte i onödan hindrar eller stör annan trafik. En vägtrafikant ska också visa hänsyn mot dem som bor eller uppehåller sig vid vägen. En terrängtrafikant ska köra så att människor och djur inte störs i onödan och undvika att skada mark och växtlighet. (2 kap 1 § Trafikförordningen).
I Trafikförordningen anges vilka skyldigheter du som trafikant har om du ”med eller utan egen skuld haft del i en trafikolycka”. Om du som trafikant har haft del i en trafikolycka är du skyldig att stanna kvar på platsen och, så gott du kan, hjälpa eventuellt skadade personer (2 kap 8 § Trafikförordningen).
Du ska inte annat än i nödfall flytta en skadad. Bara om det finns risk för brand, explosion eller påkörning eller om den skadade på annat sätt är utsatt för livshotande fara bör du flytta en skadad person. Transport till sjukhus bör ske i ambulans. När du haft del i en trafikolycka ska du också ”medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder” (2 kap 8 § Trafikförordningen). Det innefattar bland annat att varna andra fordonsförare, och att i övrigt försöka trygga trafiksäkerheten på platsen.
Om du blivit inblandad i en trafikolycka måste du också, på uppmaning av annan person som haft del i olyckan eller vars egendom skadats, uppge ditt namn och din adress samt lämna upplysningar om händelsen. Om egendom skadats och det inte finns någon som kan ta emot uppgifter och upplysningar ska du så snart som möjligt underrätta ägaren eller Polismyndigheten. (2 kap 8 § Trafikförordningen)
Om en person genom olyckan har fått mer än obetydliga skador ska du snarast underrätta Polismyndigheten.
Om du som vägtrafikant avlägsnar dig från platsen för en trafikolycka som du haft del i utan att ha fullgjort dina skyldigheter, kan du dömas för det brott som i dagligt tal kallas ”smitning” (5 § i Lag (1951:649) om straff för vissa trafikbrott). För den som kör ett motordrivet fordon gäller bestämmelsen i trafikbrottslagen även om trafikolyckan har inträffat på annan plats än på väg, till exempel i terräng eller i ett parkeringshus. Gäller det en parkeringsskada kan uppgiftsskyldigheten fullgöras genom att du sätter ett meddelande på det skadade fordonet med ditt namn, adress och telefonnummer. Parkeringsskador hör till de vanligaste smitningsfallen.
Anvisningar för trafiken meddelas genom polis, trafiksignal, ljussignal, vägmärke, vägmarkering och tecken från vakt (stopp och kör fram). Anvisningar är till för att göra trafiken säkrare och ska därför följas.
Anvisningar för trafiken meddelas genom polis, trafiksignal, ljussignal, vägmärke, vägmarkering och tecken från vakt (stopp och kör fram). Anvisningar är till för att göra trafiken säkrare och ska därför följas. Om en anvisning innebär en avvikelse från en trafikregel, gäller anvisningen framför regeln. (2 kap 2 § Trafikförordningen)
Du måste följa polismans anvisning för trafiken. Polismannens tecken är överordnade trafikregler och anvisningar som utmärkts med trafiksignal, ljussignal, vägmärke eller vägmarkering. (2 kap 3 § Trafikförordningen)
Detta gäller också när en bilinspektör, en vägtransportledare eller en trafiknykterhetskontrollant ger anvisningar. Eller när någon annan person som har förordnats av en myndighet att övervaka trafiken ger anvisningar eller utför punktskattekontroll. (2 kap 3 § Trafikförordningen) Behörigheten för den som ger anvisningar ska tydligt framgå av klädseln eller något annat särskilt kännetecken. (2 kap 4 § Trafikförordningen)
Varje trafikant är skyldig att lämna fri väg för utryckningsfordon som avger signal med föreskriven larmanordning. Förare som ska lämna fri väg ska stanna om det är nödvändigt. (2 kap 5 § Trafikförordningen).
Varje trafikant är skyldig att lämna fri väg för utryckningsfordon som avger signal med föreskriven larmanordning. Förare som ska lämna fri väg ska stanna om det är nödvändigt. (2 kap 5 § Trafikförordningen). Som trafikant ska du också lämna fri väg för järnvägståg, och för spårvagn, om inte vägmärke om väjningsplikt gäller för spårvagnsföraren. Förare som ska lämna fri väg ska stanna om det är nödvändigt. (2 kap 5 § Trafikförordningen). En trafikant får inte bryta eller på annat sätt hindra militärkolonn, kolonn av fordon som tillhör räddningstjänst, grupp av barn under ledares uppsikt, begravningsfölje eller annan procession. (2 kap 6 § Trafikförordningen).
Förare av utryckningsfordon, och förare av fordon som används i spaningsverksamhet inom Polismyndighetens, Säkerhetspolisens, Tullverkets eller Kustbevakningens verksamhet behöver i ”trängande fall” inte följa föreskrifter som inte särskilt gäller dem. Föraren ska dock lyda polismans anvisningar. Undantaget gäller endast under förutsättning att föraren iakttar särskild försiktighet. Förare i utryckningsfordon får likaså kräva fri väg för fordonet genom att ge signal med föreskriven larmanordning, men måste ta hänsyn till andras säkerhet. (11 kap 11-12 §§ Trafikförordningen)
Här hittar du svar på några vanliga frågor om lagar och regler i trafiken.
En gångpassage är en plats där du som gående kan korsa en gata men där bilister inte har väjningsplikt mot dig som gående. Gångpassager kan vara upphöjda i asfalten för att fordon ska köra sakta men de kan också vara en plats där ingenting särskilt gjorts. Det finns inga särskilda vägmärken eller vägmarkeringar som reglerar en gångpassage. Här gäller samma regler som om du skulle korsa vägen var som helst, det vill säga att gående och cyklister har väjningsplikt, men också att fordonsförare ska hålla tillräckligt låg hastighet där gående korsar vägen.
Övergångsstället är bevakat om trafiken regleras med trafiksignaler eller av polisman. I annat fall är det obevakat. Ett övergångsställe är obevakat även om trafiksignaler finns, men är släckta eller visar enbart blinkande gult ljus. Innan du går ut på ett övergångsställe ska du ta hänsyn till avståndet och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Det innebär att du, trots att trafiken på vägen har väjningsplikt, inte får ge dig ut på övergångsstället så att du i onödan hindrar eller stör annan trafik. (7 kap 4 § Trafikförordningen).
Grundregeln är att lasten ska vara så förankrad att den inte förskjuts eller faller av. Det är enligt trafikförordningen föraren av fordonet som ansvarar för att lasten är säkrad på sådant sätt att den inte kan utgöra någon fara. Vid en allvarlig olycka kan du åtalas för exempelvis vårdslöshet i trafik.
Viktigt att tänka på är också att kontrollera i dina fordonshandlingar vad som är den högsta rekommenderade vikt på bilens tak. Tänk på att last på biltaket dessutom förändrar bilens köregenskaper (stabilitet).
Läs mer om säkring av last på Transportstyrelsens hemsida.
Lastsäkring
Här finns länkar till material, rapporter och andra källor för mer kunskap.