Lagar och regler

Trafikregler för gångtrafikanter

Gående är vägtrafikant och skall därför följa trafikförordningens regler för all vägtrafik. Det finns också för gångtrafikanten speciella regler om hur han eller hon t ex skall beträda körbana eller cykelbana.

Enligt trafikbrottslagen kan en gående liksom en fordonsförare dömas för vårdslöshet i trafik. En gångtrafikant som haft del i uppkomsten av en trafikolycka och avviker från olycksplatsen kan t ex dömas för smitning.

De regler som gäller för gående gäller också dem som förflyttar sig med skidor, rullskidor, skridskor, rullskridskor eller liknande, t ex inlines, skateboard eller sparkcykel (kickbike). Samma regler gäller också när man leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller liknande, cykel, moped, mc, barnvagn eller rullstol. (1kap 4 § trafikförordningen)

Den som för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående, t ex en gräsklippare, och den som själv för sin rullstol i högst gångfart anses också som gående.

Anvisningar i trafiken
Som vägtrafikant skall den gående följa anvisning för trafik som meddelas genom vägmärke, vägmarkering eller trafiksignal. Du är också skyldig att följa polismans anvisning. (2 kap 2 och 3 §§ trafikförordningen)

Det är förbjudet men inte straffbart att korsa en gata/väg mot rött ljus. Skulle t ex bilar kollidera som följd av att någon korsat gatan mot rött kan den gående dömas för vårdslöshet i trafik.

Skyldigheten att lämna fri väg för t ex utryckningsfordon gäller också gående.

Var skall man gå?
Gående skall använda gångbana eller vägren. Finns det ingen gångbana eller vägren får gående använda cykelbana eller körbana.

Gående som använder körbana bör gå längst till vänster, så att de möter trafiken och underlättar ögonkontakt. (7 kap 1 § trafikförordningen)

På vissa ställen utmärks gångbana med vägmärke.

På motorväg och motortrafikled är gångtrafik förbjuden. (9 kap 1 § trafikförordningen)

Detta innebär samtidigt att det är förbjudet att uppehålla sig där. Förbudet för gående gäller även påfarter och avfarter.

 

Korsande av körbana
Körbana eller cykelbana skall i första hand korsas på övergångsställe. Om det inte finns något övergångsställe i närheten skall man korsa körbanan eller cykelbanan tvärs över den, och helst vid en vägkorsning. I närheten innebär att den gående skall kunna nå övergångsstället utan större olägenhet.
Körbana eller cykelbana skall korsas utan onödigt dröjsmål, t ex en längre omväg. (7 kap 3 § trafikförordningen)

Gå inte ut på körbanan omedelbart framför eller bakom ett stillastående fordon, t ex en buss som du nyss stigit av. Du har då svårt att överblicka trafiken på körbanan och fordonsförarna får svårt att upptäcka dig i tid.
Var särskilt uppmärksam så att du inte genom ovarsamt uppträdande tvingar fordonsförare att plötsligt bromsa. Fordons stoppsträckor varierar med väglag och hastighet.

På vägar där gångtrafik är förbjuden utmärks det med vägmärke.

Övergångsställe
Övergångsställe är den del av en väg, som är avsedd att användas av gående för att korsa körbana eller cykelbana. Övergångsstället är markerat på vägen och/eller utmärkt med vägmärke.

Övergångsställe är bevakat, om trafiken regleras med trafiksignaler eller av polisman. I annat fall är det obevakat.
Ett övergångsställe är obevakat även om trafiksignaler finns men är släckta eller visar enbart blinkande gult ljus.

Innan du går ut på ett övergångsställe skall du ta hänsyn till avståndet och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. (7 kap 4 § trafikförordningen)

Om det inte finns övergångsställe får du gå över vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.
Det innebär att du, trots att trafiken på vägen kan ha väjningsplikt, inte får ge dig ut på övergångsstället så att du i onödan hindrar eller stör annan trafik.
Innan du passerar framför en bil som stannats för att släppa fram dig, måste du noga se efter att det inte kommer en omkörande bil.

Det är visserligen förbjudet att köra om strax före eller på ett obevakat övergångsställe men ändå händer det alltför ofta att fordonsförare bryter mot den regeln.

Vid möte bör gående sinsemellan väja till höger.

Gångsignaler
Gångsignaler har två ljusöppningar, en för rött och en för grönt ljus. Rött ljus innebär förbud att beträda körbana, cykelbana, järnvägs- eller spårvägskorsning.
Gående som befinner sig på körbanan eller cykelbanan då signalen växlar till rött skall fortsätta till andra sidan eller stanna på refugen om det finns en sådan.
I vissa signaler blinkar det gröna ljuset strax innan signalen växlar till rött. Det säkraste är då att vänta tills det blir grönt nästa gång.

Som hjälp för de synskadade ger en del trafiksignaler snabba knäppningar eller tonstötar vid grönt ljus och långsamma vid rött.

Procession
Procession skall om det är lämpligt använda vägrenen eller körbanans högra sida i färdriktningen.

Grupper av barn, som går högst två i bredd, skall om möjligt gå på gångbana, alternativt vägren eller cykelbana.

Denna regel utesluter dock inte att en procession av barn med högst två i bredd alltid går på vänster sida. Det är bäst för barnens säkerhet om de alltid håller sig på samma sida på vägen vare sig de är ensamma eller går i grupp.

När en procession eller annan trupp använder vägren, körbana eller cykelbana under annan tid än i dagsljus med klar sikt, skall den i täten ha minst en lykta som mot vägens mitt visar vitt eller gult ljus framåt. I kön skall den ha minst en lykta som mot vägens mitt visar rött ljus bakåt. (7 kap 1 och 5 §§ trafikförordningen)

Ledare för en grupp eller en procession som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna kan dömas till penningböter. (14 kap 10 § trafikförordningen)

I mörker eller under andra dåliga siktförhållanden bör en gående för sin egen säkerhets skull vara utrustad med reflexer eller en tänd lykta.

När du åker skidor eller rullskidor anses du som gående och skall använda gångbana eller vägren.

Lekfordon är fordon som är avsedda uteslutande för lek. Till lekfordon räknas bl a kälkar, trampbilar, trehjulingar, sparkcyklar, enhjulingar.

Den som leder, skjuter eller drar en rullstol anses som gående liksom den som själv, i gångfart, för sin rullstol.