Lagar och regler

Definitioner och säkerhet

Fordon
Enligt lagen om vägtrafikdefinitioner är ett fordon en ”anordning på hjul, band, medar eller liknande som är inrättad huvudsakligen för färd på marken och inte löper på skenor”.

Det betyder att en spårvagn, ett järnvägsfordon eller ett rullande flygplan inte betraktas som fordon. Inte heller är t ex en vägsladd ett fordon – den har ju varken hjul, band eller medar.

Med ledning av definitionerna i lagen om vägtrafikdefinitioner kan fordonen delas in i:

  • motordrivna fordon
  • släpfordon
  • efterfordon
  • sidvagnar
  • cyklar
  • hästfordon
  • övriga fordon, t ex cykelkärror, dragkärror.


Barnvagnar och sparkstöttingar är också fordon. Den som för ett sådant fordon räknas dock enligt trafikförordningen som gångtrafikant, liksom den som leder en cykel eller moped. (1 kap 4 § trafikförordningen)

Fordonets säkerhet
Den grundläggande regeln om fordons beskaffenhet och utrustning finns i fordonsförordningen. Den innebär att ett fordon får användas i trafik bara om det är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. (2 kap 1 § fordonsförordningen)

Regeln gäller alla slag av fordon, således även cyklar. Varken fordonslagen eller fordonsförordningen innehåller några närmare regler om hur olika fordon skall vara utrustade för att få användas i trafik. Sådana regler finns i stället i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS). 

I fordonslagen och fordonsförordningen finns bestämmelser om kontroll av fordon och deras utrustning. Registrerade motorfordon, vissa släpvagnar och terrängfordon samt motorredskap klass I skall t ex kontrollbesiktigas, i regel årligen.
Motordrivna fordon och släpfordon kan också bli föremål för flygande inspektion.
Sådan inspektion får göras av bilinspektör eller av polisman med särskild utbildning. Om det visar sig att fordonet har sådana brister att det inte är fullt trafiksäkert kan ägaren föreläggas att kontrollbesiktiga det. Är bristerna allvarliga kan körförbud utfärdas för fordonet.

Ansvar för fordonets skick
Både föraren och ägaren ansvarar för att fordonet är säkert och lämpligt för trafik, bl a att det är utrustat på rätt sätt och att utrustningen fungerar som den skall under färden. Om ägaren är under 18 år har hans förmyndare ansvaret. Det är bara om föraren inte vet om att det finns hinder för att bruka fordonet som han kan undgå böter. Även ägaren kan undgå böter om han gör vad som ankommer på honom för att hindra att fordonet används. (8 kap 9 § fordonsförordningen)

Fordonsförare
I trafiklagstiftningen finns ingen definition av begreppet ”fordonsförare”. Helt klart är att den som manövrerar en bil eller ett annat fordon måste anses som förare. Även den som cyklar eller kör moped är alltså fordonsförare. Den som går vid sidan av en bil och styr den med ratten under det att bilen rullar, kan betraktas som förare. En passagerare, som tar tag i ratten och påverkar styrningen, kan betraktas som förare, Den som manövrerar en bogserad bil betraktas som förare trots att motorn inte är igång.

 

Om det finns skilda vägbanor för olika slag av trafik skall du använda den bana som är avsedd för den trafikantgrupp du tillhör. Är en vägbana avsedd för viss trafik får annan trafik använda banan ...

Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna. (3 kap 5 § trafikförordningen).

På alla vägar finns fastställda högsta tillåtna hastigheter. Dessutom finns särskilda bestämmelser om hastigheter för vissa fordon och fordonskombinationer.

Last och passagerare får inte placeras så att sikten blir skymd eller så att manövreringen av fordonet hindras. Last skall placeras så att inte körriktningsvisare, stoppljus, lykta eller strålkasta...

All uppställning av fordon räknas som parkering, oavsett om föraren befinner sig i eller vid fordonet.

För att åstadkomma en mer trafiksäker användning av kommunikationsutrustning vid körning med motordrivna fordon infördes den 1 december 2013 en ny bestämmelse i trafikförordningen.

Ett motordrivet fordon skall behandlas så att det inte bullrar onödigt mycket och inte släpper ut avgaser i en sådan mängd att de orsakar olägenhet. (4 kap 7 § trafikförordningen)