Många barn tvingas tidigt ta ett ansvar för sin egen trafiksäkerhet genom att ta sig till och från skolan på egen hand, ibland redan från första klass. Det är ett stort ansvar att lägga på barn. Att gå i trafiken är svårt, att cykla är ännu svårare.
Trafik är ett mycket komplext system som bygger på många olika faktorer, varav många handlar om erfarenhet och rutin. Barn har inte den rutinen. Det handlar om en mognadsprocess som tar många år.
Barn måste få vara barnBarns trafiksäkerhet är vuxnas ansvar. Det är de vuxnas uppgift att se till att barnens omgivning är så säker som möjligt. Vuxna kan inte lägga över ansvaret på barnen genom att "lära dem trafik". Bara för att ett barn klarar att svara rätt i skolan innebär det inte att barnet har vare sig kunskap nog eller mognad att klara sig i trafiken. Att förstå och kunna "läsa" trafiksituationer är inget man "bara" läser sig till i en bok.
Barn kan inte prestera över sin mognadsnivåDet enklaste sättet för att kunna förstå och leva sig in i hur barnens faktiska trafikmiljö ser ut, är att utsätta sig själv för barnets eget perspektiv. Det kan man testa ganska enkelt genom att ställa sig på knä eller sätta sig på huk vid en vältrafikerad plats. Trots att man som vuxen har både erfarenheter och kunskap upptäcker man att det ur det här perspektivet är ganska svårt att överblicka och förutsäga andra trafikanters avsikter. Det syns ju också i den olycksstatistik som finns - trots vuxen mognad och erfarenhet.
Att reflektera kring:- Anpassas vägarna och trafiken vid skolan till barnen eller får barnen anpassa sig efter trafiken?
- Hur tror du det känns för barn att röra sig i trafiken?
