Säkrare vägmiljö

Nollvisionen innebär att väg- och gatumiljön ska utformas så säker att ingen ska dödas eller skadas allvarligt även om man begår ett misstag. De dödliga olyckorna sker ofta i kollision med andra fordon eller genom att bilister kör av vägen och kolliderar med hårda föremål vid sidan om vägen. Två av tre dödsolyckor sker på landsbygdsvägar oftast i kollision med mötande eller korsande fordon.

Många olika metoder har utvecklats inom ramen för Nollvisionen för att förbättra vägmiljön. Hit hör t.ex. mitt- och sidoräcken, frästa räfflor, rensning av sidoområden, anpassning av hastighetsgränser, säkring av korsningar och övergångsställen mm.

Vägmiljön kan göras säkrare genom att man bygger nya vägar eller förbättrar de vägar som finns. Det är så gott som alltid mest kostnadseffektivt att satsa på förbättring av befintliga vägar. Vägarnas och bilarnas passiva säkerhet bör utvecklas och integreras så att den totala säkerheten blir så bra och kostnadseffektiv som möjligt.

I olyckor mellan vägfordon och tåg omkommer ca 10-15 personer per år. Vanligast är att de sker i plankorsningar varav ett flertal på enskilda vägar. Det är en mycket långsiktig åtgärd att bygga om alla de tusentals plankorsningar som finns i Sverige. Istället bör på kort sikt trafiken anpassas så att olycksrisken minskas. En viktig del av detta är att informera och utbilda trafikanter om de risker som är förknippade med plankorsningar. Statistiken visar att äldre är speciellt utsatta för den här typen av olyckor. Därför är det av stort värde att också äldre informeras om de risker de löper.

I Sverige är viltolyckor ett stort problem. Varje år inträffar runt 40.000 polisrapporterade viltolyckor och antalet ökar. De flesta är kollision med rådjur men många är kollision med älg, hjort och vildsvin. Den hittills effektivaste åtgärden för att förhindra viltolyckor med större djur är viltstängsel. På vissa platser har man dock uppmärksammat att djur tar sig över stängsel och skapar ökade säkerhetsproblem. Därför gör Trafikverket försök med viltövergångar. Ny teknik i fordonet och i vägmiljön för att upptäcka och varna för vilt är under snabb utveckling vilket också kan bidra till minskat antal viltolyckor. 

Vägars friktion är en funktionell egenskap som har stor betydelse för trafiksäkerheten. Traditionellt har detta inneburit att man lagt stora resurser på underhåll av vägnätet under vintern för att undvika halka. De delar av vägnätet som används av bilister har ofta prioriterats före trottoarer, gång och cykelvägar. Periodvis innebär detta att väldigt många fotgängare halkar och skadar sig. Omkring hälften av alla allvarliga skador är fotgängare som ramlar omkull varav en mycket stor del handlar om is och snö.

Halka förekommer också sommartid, t.ex. på rullgrus, blädande asfalt och vatten. Flera gånger de senaste åren har trafikanter dödats p.g.a. halka på sommarvägar. En handlingsplan finns för att åtgärda detta. Det är inte acceptabelt att Europavägar och andra svenska vägar har friktionsvärden motsvarande vinterväglag under sommarmånaderna och att detta inte alltid hanteras på ett professionellt sätt.

Följande förbättringar i själva vägmiljön är exempel på åtgärder som har visat sig effektiva för att minska antalet dödade eller allvarligt skadade:

  • Bygga mitträcken som förhindrar kollision med mötande fordon.
  • Avlägsna hårda föremål vid sidan av vägen – alternativt bygga sidoräcken som förhindrar avåkning.
  • Använda stolpar som går av eller deformeras vid påkörning.
  • Ersätta vanliga korsningar med cirkulationsplatser.
  • Utöka antalet gång- och cykelbanor.
  • Använda lokala hastighetsbegränsningar.
  • Hastighetssäkra övergångsställen.
  • Sätta upp viltstängsel.
  • Vidta friktionshöjande åtgärder vid halka

 

NTF anser att..

Utformning

  • Människors överlevnad och hälsa, oavsett fordonsslag, ska vara dimensionerande vid utveckling av vägar och gator.
  • Nya vägar ska byggas med ”Nollvisionsstandard” där hänsyn tas till alla trafikantgrupper, både oskyddade och skyddade.
  • Den nya ansvarslagen ska tillämpas så att alla trafikantgrupper omfattas av trafiksäkerhetsanalyser, även fotgängare, cyklister, mopedister och motorcyklister.
  • Mer resurser måste satsas på säkra vägar och gator.
  • Trafiksäkerhetsförbättringar av vägnätet (mitträcken, sidoräcken, frästa räfflor, rensning av sidoområden mm) måste ske i en snabbare takt.
  • Vid ombyggnad till 2+1-väg ska cyklisters, fotgängares, mopedister och motorcyklisters behov av säkerhet och tillgänglighet beaktas i större utsträckning(se vidare under avsnittet om motorcyklister).
  • Berörda myndigheter, Transportstyrelsen och Trafikverket, ska årligen redovisa friktionens inverkan på de trafikolyckor som sker.
  • Trafikverket och kommunerna ska skyndsamt bygga upp kompetens för att självständigt kunna inspektera vägarnas skick och friktion samt kontrollera det arbete som utförs av entreprenörer.
  • Minimikravet för friktion på 0,5 ska säkerställas genom friktionsmätningar av ny beläggning (både vägbana och beläggningsskarv) innan trafiken släpps på.
  • Vinterväghållning för fotgängare och cyklister måste ges mycket högre prioritet.
  • Trafikverket bör göra bidrag tillgängliga för trafiksäkerhetsåtgärder hos enskilda väghållare.
  • Tätorternas gatu- och vägsystem ska utformas enligt principerna i ”Åtgärdskatalog för säker trafik i tätort” och ”GCM-handboken”
  • Ombyggnad av farliga korsningar till cirkulationsplatser ska fortsätta
  • Övergångsställen ska hastighetssäkras genom gupp, avsmalning eller andra liknande åtgärder
  • Mötande trafik, där hastighetsgränsen är över 80 km/tim., ska avskiljas genom t.ex. mitträcken.
  • Vägarna ska ha förlåtande sidoområden, alternativt ska sidoräcken sättas upp. Förlåtande sidoområden är att föredra med tanke på motorcyklisternas säkerhet
  • Om möjligt ska plankorsningar ersättas med planskilda korsningar eller cirkulationsplatser.
  • Innan åtgärder genomförs för att förbättra vägmiljön ska konsekvenserna belysas ur alla trafikantgruppers synvinklar.
  • Väjningsplikt i traditionella landsvägskorsningar ska ersättas med stopplikt.
  • På platser där risken är störst för motorcyklister och mopedister krävs särskilda åtgärder för att säkra trafikmiljön.
  • Nya effektiva åtgärder ska utvecklas för att förebygga viltolyckor.
  • Användning av viltstängsel och viltövergångar ska öka.

 

Hastighet

  • Hastighetsgränser ska anpassas till vägens standard och utformning och vara baserat på det krockvåld människan tål.
  • Utrustning som automatiskt sätter ner hastighetsgränsen till 50 km/tim i korsningar om flera fordon samtidigt finns i korsningen ska utvecklas och användas.
  • Användningen av lokala hastighetsgränssänkningar på landsvägar i anslutning till bebyggelse där det finns fotgängare och cyklister ska öka.

 

Säkerhet vid vägarbets- och olycksplats

  • Trafiksäkerheten vid vägarbeten ska förbättras.
  • Utvecklingsarbete när det gäller effektivisering av och säkerhet kring myndigheters arbete med att undsätta olycksdrabbade ska intensifieras.
  • Innebörden av skylten ”Särskild varningsanvisning” med texten ”Olycka” ska utökas till att också innebära en hastighetsbegränsning till 30 km/tim förbi olycksplatsen.
  • Trafiksäkerheten vid insatser av s.k. ”breakdown”, d.v.s. servicearbete på trasiga fordon på väg ska förbättras.

För att minska det totala antalet dödade och allvarligt skadade är det nödvändigt att förbättra vägmiljön så att döds- och skaderiskerna för bilister minskas.